debutanter /UKON - titan?

Otidskrift har varit på debutantbar. Och har ett intressant reportage därifrån. »"Sen är det Sofia Stenström, som O- alltsen vi hörde henne läsa om kloss, klot, klo och tass första gången kallat "den bra från Biskops-Arnö och överväger att börja kalla "den bra på W&W". « O- verkar alltså också gilla Sofia Stenström. och det här håller purpur med om : » M: Tja. Tjo. Fast, alltså, jag gillar inte att alla kallar hans bok för ett FORMEXPERIMENT. Den är mycket välstrukturerad med sina tre tidsperspektiv, men är en genomtänkt struktur numera så sällsynt inom litteraturen att man ser förekomsten av en sån som ett EXPERIMENT? Jag fattar det inte.« Åsa Beckman (biträdande kulturchef på dn, (och jo, syster tillEva) , och författare till boken »jag själv ett hus av ljus«(eller vad den heter, purpur tyckte inte att den var särskilt bra i allafall, den fick oss inte direkt att vilja kasta oss över de böcker den handlade om, och hade inte speciellt mycket att säga, analysen var väl varken djup eller oväntad eller vad nu böcker om andra böcker ska vara för att bli bra) och mycket annat) recenserade för ett tag sedan UKON (ulf karl olov nilsson) och kallade honom för "en magnet i svensk samtidslitteratur".

»I varje generation dyker det upp en författare som alla plötsligt börjar förhålla sig till. Kritikerna dras till hans eller hennes böcker, vill gärna recensera dem och börjar fila på essäer för att bidra med just sin tolkning av konstnärskapet. Författarkollegorna kretsar runt poeten genom att läsa samlingarna extra uppmärksamt, alternativt extra skeptiskt, och börjar hänvisa till honom eller henne i intervjuer och artiklar. På 80-talet hette den författaren Stig Larsson. I dagens poesi är det Lars Mikael Raattamaa eller Ulf Karl Olov Nilsson.« (ur den här recensionen)

Att UKON möjligtvis har en så stark position hos kritikerna vill purpur inte betvivla (det borde väl en kritiker veta bättre än oss) men hur är det hos författarkollegerna? De läser väl snarare UKONs influenser? Purpur vill hävda(utan att ha läst den nya, som väl verkar en aning bättre än »Stammar«) att UKON ännu inte skriver med fullt lika övertygande kraft som de poeter han så flitigt anknyter till (men vi kommer att applådera den dagen han gör det, för det gör han nog). vad betyder förresten polopoly?