1 samling recensioner

Amelie Björck recenserar Elise Ingvarsson i Göteborgs-Posten: "Hennes dikt utgör i sig ett förgrenat monosamtal, med gott om imperativ och självreflekterande, flerskiktade frågor - 'Hur vill jag någonstans bo i dig?!' (i språket/i läsaren/i gud?). Detta, plus en viss oväntad brakhumor, gör texten levande och vital, samtidigt som kortslutning hotar i varje veck" Annars har väl inte Elise Ingvarssons diktsamling »Beror skrymmande på« bemötts av direkt överentusiastiska recensioner.(1 2 3 ) Om Bokens eventuella litterära braighet eller dålighet kan vi inte tillägga mycket men ger gärna en stjärna i kanten för vad vi förmodar vara hög ambitionsnivå. Däremot tar vi gärna varje tillfälle att klaga på utformningen av Nordstedts lyrik-serie, det som var så snyggt på pop och bibel är här fult och urvattnat, dessutom går ryggarna sönder på tok för lätt. En alltför konform formgivning verkar vara en dålig idé i allmänhet, möjligen kan Panache-seriens senare formgivning anföras som motexempel. Uppdatering: 1 kommentator upplyser om att Eva Ström är entusiastisk i sydsvenskan Uppdatering 2: Recension i Norrköpings Tidningar& i Borås Tidning.

den här helgen: Em i fälttävlan, var där igår, på fältprovet, ganska roligt men ser livsfarligt ut. (och är dyrt). Moderaterna älskar Sverige och har konferens i min hemstad. Jag läser Fromm och Zürn. Ganska bra båda två, men delar ett tröttsamt sexualitetstema som om det var det enda vi byggs upp av. Jag har kommit fram till att mammor talar i telefon och pappor tittar på tv. Att det är min bild och att jag kommer att upprepa den om jag inte tänker mig för.

fascicle

Första numret av fascicle är inte riktigt färdigt än men det är imponerande som det är (flera bloggar länkade nyss till förhandstittsadressen (som jag väl drar tillbaka också då, eftersom alla andra verkar ha gjort det, & den riktiga verisionen ska ändå komma upp ikväll officiellt, vad det verkar).

grafomani, skrivkramp

Några hastigt nedtecknade anteckningar rörande Pontus Dahlmans två artiklar som nyligen publicerats i DN (vilka vi naturligtvis läst på nätet: om grafomani, att allt fler skriver tjocka böcker, och publicerar hyfsat ogenomtänkta inlägg på forum som Det här (purpur), respektive skrivkramp, att inte kunna formulera sig. Av desa två tillstånd känner vi att vi ligger närmast skrivkrampen (fast vi önskar att vi kunnat hitta ett annat ord som bättre täckte det vi ville mena med att använda just det ordet)(vi ser bloggförfattandet som ett led i övervinnandet av ett problem med formuleringsförmågan vars orsaker tidigare har antytts här), något som kan tyckas motsägas av mina allt mer pladdriga och frekventa inlägg här på bloggen. från DN Kultur - Det plågsamt tomma arket:

"De emotivt inriktade psykologerna säger att en författare som raderar allt hon skriver gör det för att hon ­exempelvis är hämmad av en krävande förälder, som just slagit en signal och därmed brutit ned självförtroendet och satt i gång självcensuren. Den kognitiva skolan säger att blockeringen kan bero på att författaren satt upp alltför invecklade 'kompositionella strategier'; att skissen som ritats upp i huvudet är så krävande att den som skall förverkliga den inte mäktar sätta i gång. Som när Dante under 'flera dagar' tvekade att börja på sin 'Den gudomliga komedin'. Det krävs mod för att inreda helvetet."

& sanningen ligger någonstans däremellan om man nu får utgå enbart från sin egen empiri när man utformar en teori. Fast de avancerade kompositionella strategierna, skulle jag vilja hävda, är inte enbart blockerande, det är också en hjälp för koncentrationen, mina texter som alltid riskerar att falla sönder av att vilja handla om allt möjligt samtidigt, några av de här grafomanerna Dahlman talar om kanske också kunde hjälpas av sådana eller av en så enkel strategi som att i viss mån skriva med papper och penna ( att själv utforma bokstävernas form, en i taget). längre ner i Dahlmans skrivkrampsartikel:

» - En bra sak med litteraturen är att den inte har bråttom. En dålig sak med vår tid är att det är så jävla bråttom med allt, säger Staffan Söderblom, ledare för kursen litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.»

Litteraturen kanske kunde tänkas ha olika hastighetsgrad och att vissa texter då skrivs snabbare och också är avsedda att läsas snabbare, vilket naturligtvis kan sägas vara giltigt för till exempel dagboksbloggarna, men riskerar väl att bli ett onödigt lättviktigt material som genom att tex inte tänka och formulera krångliga tankar och låta bli att reflektera över tex livssituationer som inte gärna låter sig formuleras i onödigt hög grad ytterligare höjer tramsnivån i människornas huvuden (och därmed bidrar till kaos i människornas tankematerial med efterföljande försvagning av tankeförmågan) ?

Söderblom säger också: »Man måste inte alltid ge ut böcker bara för att man är författare. Man måste inte skriva bara för att man har den fysiska möjligheten att skriva«. Vilket kanske någon eller några borde ta sig en så kallad funderare på( om märkliga språkliga konstruktioner som tex detta ord och tendensen att byta ut vissa suffix mot andra för att göra det lite roligare, skoja till det lite, kanske vi tar upp här någon annan gång). & det här inlägget blev naturligtvis ett långt inlägg. Dra era egna slutsatser. (som vi härmed ytterligare förlänger, ändrar lite i inledningen och så. För tydlighetens skull)

Så tillsammansdikter är inte tillräckligt strålande?

Nog verkar det vara så att en text skriven tillsammans med andra på något sätt har lägre status än texter av en ensam författare. Hur utvecklades egentligen idén om det ensamma geniet (med direktkontakt med himlarna/ och sin kvinliga musa vid sin sida) och varför har den så starkt fäste (i finkulturen iallafall (nog verkar parantesen (Lennon/McCartney) (eller(McCartney/Lennon) som det står på Beatles första album) ha en något högre glans än ett ensamt (McCartney)?))? [Här skulle kanske en akademiskt skolad skribent fogat in en idéhistorisk redogörelse med exempel som de anonyma medeltida balladerna, de romantiska diktarna och kanske någon antik filosof. ( Står nog något om det där i »Den romantiska texten« av Horace Engdahl, om jag inte tar fel.)] På vilka grunder är böckerna på vilka Sonja Åkesson står som författare tillsammans med Jarl Hammarberg(-Åkesson/ Jarlo Martelmonto) , uteslutna från hennes Samlade dikter och varför är inte tillsammansdikten som ingår i någon av de senare samlingarna, om nu uteslutningsgrunden för tillsammansböckerna var att de är skrivna tillsammans med någon annan, då också utesluten? Här vill jag säga att jag tycker bättre om den första av deras tillsammansböcker, den som har titeln »Strålande dikter/ nej så fan heller«, än de som de författat ensamma. Tycks på något sätt ha bättre fokus än Jarls egna böcker & Sonja tycker jag visserligen om men föredrar att läsa henne i små doser. Egentligen var det något om tänkandet jag skulle fundera på idag, men dt hör väl på något sätt till tänkandets natur, att det oundvikligen irrar runt och avviker från ämnet..

Live long and prosper, Leonard

Hey! Varför har jag inte hittat det här förut? ( märkligt hur sällan jag tänker på de där männen från Vulcan med spetsiga öron, särskilt med tanke på vad mina katter heter (Spock, gå ner därifrån) men idag gjorde jag iallafall en sökning) Jag har undrat hur hans på håll ganska nedsablade sångröst låter. Nu vet jag. Hittade idag Leonard Nimoys sång om Bilbo Baggins ( ja han från den där fantasyboken, som visst filmatiserats också). Riktigt catchy faktiskt. Här är den ! (quicktimefilm) «Ballad of Bilbo Baggins»

recept

så du letar efter recept och sånt? gå hit istället: Orangette Vet inte om de har något recept på blåbärspaj dock - - - men det är den trevligaste matbloggen vi känner till. your source for långsamt rostade tomater...

Bloggflaggor

Som ni säkert sett kan man numera flagga Bloggers bloggar, om man skulle tycka att något är stötande bla bla. Förhoppningsvis leder det väl till färre sk splogs (länk från mymarkup). Här på purpur har det på sistone dykt upp en del spam som vi hoppas bli av med genom att sluta tänka på det.

tidpunkten för nästa Tranströmerdiktsamling är naturligtvis bestämd för längesedan: 2013. Och ifall ngn väntar på en ny diktsamling av Birgitta Trotzig får ni vänta till 2010.

Greider& Hörstadius

Greider, ja han är ju lite varstans fortfarande, men den här andra killen, Hörstadius var det väl han hette? Erik Hörstadius var finns du nu? Du som var överallt & hade åsikter, debatterade väl med Greider vid ett otal tillfällen? anpassning av åsikter. åsidosättande av vikten att utforma en personlig hållning ( något att hålla upp framför en annan& dra streck& pilar& minustecken ( kanske, ändå. men jag tror, du har rätt i det att) mellan) till förmån för positionerandet. men nu kommer jag inte längre ihåg vad jag tänkte säga, det var något om det här med åsikter:

« En monolog förvandlas lätt till 'a defensive posture': mer och mer döv för vad den själv faktiskt säger, mer och mer lagd att tabuförklara, att begå kategorifel, att bli självmotsägande, att inte se skogen. Det är för övrigt också vid detta stadium som den defensiva vokabulären blir mer och mer framträdande i det offentliga samtalet: vi ska "värna om", vi ska "slå vakt om", vi ska "slå larm", etc. etc.» citat från: pressylta redux

. övervinna scenskräcken . ha något att säga. vad det nu var.

agneta enckell (för femte? gången)

så idag köpte jag då innanför/utanför-boken. naturligtvis för tidigt att uttala sig slutgiltigt. Enckell är för mig en framkallningsdiktare, under läsningen framkallas idéer om dikter, också det har hänt att jag plötsligt fått fason på helt bångstyriga dikter. en annan sådan författare är Birgitta Trotzig (i än högre grad) och Peter Sandelin förstås och åtminstone under en period i mina tonårsår: Vilhelm Ekelund. Huruvida dessa framkallade dikter har den inneboende kraften att framkalla något hos andra - tja, det vet jag ju inte, än iaf. Tänker på den kraftsamling som tycks ske innan varje bok som gör att böckerna fått varsitt egna sätt att imponera på (»åter« har jag tyvärr inte läst) (men vi hoppas naturligtvis att det inte dröjer lika länge innan vi får se nästa bok) . debutbokens något kantstötta mentalsjukvårdsporslin, berättelserna om Pipa i »rum:berättelser«, »med en ömhet så stor», spår av Cage och Celan & mammans målade naglar i »sitt ansiktes avtryck, eller stenens begär« --- se också tidigare enckellposter här på purpur den här eller den här, exempelvis..

Omega

Göteborgs-Postens Amelie Björck recenserar Johannes Anyurus nya diktsamling »Omega« »... jag ställer mig under det/ lilla utskjutande taket och suger tillbaka portkoden/ baklänges in i fingrarna, in i mörkret som finns/ längst inne i vistelsen, längst inne i Skapelsen där/ stillheten är som obsidian och svarthåriga änglar/ bugar sig och betar av en växt lika klar och spröd/ som den första isen ...« låter iallafall mycket trevligare än Bob Hanssons tandborste. Vad nu han ska nämnas i alla recensioner av poeter som tagit ton på scenen för?

tack P1

tack P1 för att ni börjat sända 1 stunds fågelsång innan piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip!

Jag har inte sett "Catching the Friedmans", men jag har läst Maria Zennströms essä i Lyrikvännen 1/05. Jag citerar:

»Clownmasken Silly Billy med sina jättelika åttiotalsglasögon, som inte förändrats på femton år, är en kärleksfull karikatyr av pappan Arnold.       På samma sätt är Davids eget liv en fin, antydd ram, en skådeplats. Han tar in familjens drama i den egna kroppen, låter den utspela sig inuti honom..«

        Det händer när jag står framför spegeln att jag ser min fars ansikte växa fram bakom mitt eget, vilket är mig oerhört skrämmande naturligtvis. Detta händer aldrig på en balanserad dag då jag tydligt kan se att likheterna är få. I någon mån tog jag också in min egen familjs drama i min kropp, blev svag, skakade och fick ännu svårare att tala(jag har alltid setts som en tillbakadragen pojke). Något som blev något bättre sedan jag helt tog avstånd från pappa.         Jag vill här nämna att det tyvärr tycks vanligt att oreflekterat upprepa sina föräldrar - - -. Att inte göra det själv.     Någon måste bryta kedjan, ta av sig de felaktiga glasögonen och ta på sig sina egna. (Ursäkta om ni inte får min metaforik att fungera).

snus/ klimatfrågan/ dikter för dödsannonser/ motallians

hittar 1 portionsnus på fönsterblecket. måste ha legat där 1 bra tag. permafrosten har börjat smälta. det gör ont att tänka på. hur ska jag skriva det så att ni förstår allvaret. hur allvarligt det måste vara. är det verkligen så att folk letar i samtidslyriken efter saker att skriva i dödsannonser eller att läsa på begravningar? de verkar ju dessutom rätt nöjda med «inte ens 1 grå liten fågel» och «far har sträckt ut handen». Säga att nu skriver ju ingen dikter man kan ha i dödsannonserna och därför är alla dikter dåliga. Är det det man har dikter till? Citerar i dödsannonser alltså. Motallians är ett hedervärt initiativ. Dessutom har de börjat bra. Varför antar du inte utmaningen, Linda Skugge, undrar Nina. Undrar jag också. Vem ska förklara för folket hur viktig klimatfrågan är?

Linda Skugge: »Babies kill love«

nu vet jag varför min pappa blev en äckelgubbe: jag dödade mina föräldrars kärlek iaf om man får tro Linda Skugge som också råder föräldrar att gå in i föräldraskapet som man går in i ett krig. Sorry Linda det rådet avstår jag nog från att ta. men så sträckte sig min period av självskadeglädje inte längre än det tar att göra ett litet brännmärke i armhålan med glöden från en hemrullad cigg med Winstontobak.

..kraften i orden obeveklig

Elsa Grave har också skrivit något på vårt till synes återkommande tema: att lyfta sig själv i håret. (Själv har jag inget hår. Så jag får väl försöka lyfta mig i skägget.) (källa LV 6/04- bokklubbsdelen) Se här:

» I den dagliga skärpans irrande mot natt och ännu obestraffade men uppsminkade känslostormar lyfter jag mig i håret med en inre blåsnings lätthet« (min emfas)

Här kommer jag att tänka på Mr Vertigo av Paul Auster. Som appropå diskussionen om inledningar av romaner för ett tag sedan på Errata börjar så här:

«I was twelve years old the first time I walked on water»

l'art nouveau heter det förmodligen l'art noveau verkar bara vara ett väldigt vanligt stavfel

l'art noveau

sitter och försöker skriva något om l'art noveau/jugend ett uppdrag från min distantfolkhögskolekurs (kanske heter distans på svenska. vet jag väl.) önskar intensivt att jag valt barocken istället då hade jag ju kunnat skriva om Bach eller något känner ett ökande behov av att lära mig teoretisera om mina dikter inte bara för att kunna marknadsföra och försvara dem för andra människor också för att kunna försvara att jag lagt ner så mycket tid på något så icke-lukrativt för mig själv. för att inte skriva likadana dikter hela tiden. för att om jag ändå ska hålla på och skriva en massa kan jag ju åtminstone försöka göra dem så bra som möjligt.

Beat!

Idag är tydligen recensionsdag för den av Per Planhammar & Gunnar Harding redigerade antologin »Beat!«!(Säger Wahlström& Widstrand: »Boken innehåller både välkända och mindre kända texter av de legendariska författarna William S. Burroughs, Lawrence Ferlinghetti, Jack Kerouac, Allen Ginsberg, Gregory Corso, Gary Snyder, Michael McClure, Anne Waldman och Patti Smith. Presenterade och tolkade till svenska av Gunnar Harding, Per Planhammar, Reidar Ekner, Pamela Jaskoviak, Niklas Törnlund och Magnus Ödmark«). (AB, DN, GP, SvD). Ska bli intressant att läsa (någon får gärna skicka ett gratisex..) (förbannade trögdator. vi fortsätter)

Uppdatering: Expressens recension såg jag inte igår (tror inte den var synlig på hemsidan) men där har iaf Errata-Malte skrivit en recension upplyser han om idag.

misslyckanden. dålig musik.

Man sätter en fras efter en annan. Men det blir tydligt att det saknas något mellan dem. Man tror inte att man försöker undanhålla något, men det är så det måste vara. Dikterna faller sönder. Vackra beståndsdelar, synnerligen vackra, men det man skulle säga syns inte längre. Det går inte att följa med. Allting blir suddigt. Dessutom har de ett förbannat jippo härutanför. Drakbåtsfestivalen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Sveriges Radio - Ekot

SRs Ekot rapporterar om omfattande handel med stulna handikapptillstånd. Handikapptillstånden gäller i hela landet och utfärdas av Vägverket. Enligt tidningen Metro säljs tillstånden på svarta marknaden för mellan 2 000 och 6 000 kronor. – Vissa människor kanske har en bil som man inte tycker borde ha tillstånd för att den är liten och trång. Man tycker att det varken skulle gå in en rullstol eller handikapphjälpmedel i den, säger Gisela Roswall, personlig assistent och företrädare åt sin handikappade son. Vägverket uppges nu överväga att upprätta ett register för att försöka stävja en del av fusket. Purpur har svårt att förstå- Vad är det de håller på med? Svårt att första att man vill fuska. Att man vågar. En gång råkade vi sätta i oss en lösgodisbit inne i butiken och redan detta fick oss att gripas av stor& svår skam. Tro nu inte att jag försöker skoja bort ett allvarligt ämne. Detta fusk måste omdelbart bort. Det får vara slut med det här. Uppdatering: Några formuleringar ändrade

SVT-ombudsmannen

här är han. Svt-ombudsmannen.

slipsknut

»Claes Elfsberg har Sveriges snyggaste slipsknut«. Tänka på detta uttalande när man egentligen borde sova. Och att man har massor av minnesbilder av denne Elfsberg men man ser inte riktigt själva slipsen ( är den inte röd, nja kanske). Och särskilt inte själva knuten, som skulle vara så välknuten, vilket nog var ordet jag sökte.

octopus

snubblade över det här onlinezinet (octopus) häromdagen och det verkar vara värt att hålla ett öga på någon gång ibland. Senaste numret presenterar som de säger »16 promising young hot shot poets in the very earliest stages of their long careers« med ganska generösa urval (8 dikter var) och en liten introduktionsnot till varje av en lite mer etablerad poet. Skulle man av okänd anledning vilja läsa Aase Berg på engelska kan man göra det här (översatt av Johannes Göransson (som på sin nedlagda? blogg släpkoppel också översatt en essä av Berg)) Uppdatering: Korrigerat stavningen i titel och länken. Tack till Martin.

introducing the band

Borta på shoeshine.co.uk har Teenage Fanclub-Francis nu sparkat igång The Tourettes-marknadsföringen med en 25-minuters intervjufilm i Quicktimeformat. Gå till http://www.shoeshine.co.uk/Industry/Introducingthetourettes.htm

för dem som tycker att purpur inte tar sitt ansvar som littblogg på allvar och bara skriver om trams och blåbär: 2 relativt nya Svenska littbloggar att kolla upp: Mikrokosmos Sakernas Tillstånd fråga mig inte hur det gick till men av någon anledning blev adressen till mikrokosmos fel. nu SKA den vara rätt

att plocka blåbär

När vi var ute och plockade häromdagen fick vi ihop lika mycket som på de tre tidigare gångerna (dvs tre avrunnen turkisk yogurt-burkar), och vad som är skillnaden mellan dessa två växtplatser mellan vilka det inte skiljer sig mer än ungefär 300m vet vi inte riktigt men det kan alltså löna sig att leta en extra stund innan man börjar själva plockningen. Att plocka bär är egentligen inte så ansträngande och köpa de där frystabärpaketen lär vi inte göra på några år. Goytisololäsandet fortskrider efter några dagars social aktivitet. Att låna den där boken var ett slags test på min förmåga att avgöra en boks litterära kvalitet med hjälp av händerna (ni vet var ni hört det där förut) . Vi sluter oss nu till teorin att Goytisolo blir nästa nobelpristagare..

Juan Goytisolo

Juan Goytisolo började läsa "den ensamma fågelns dygder" av Juan Goytisolo (utvald på måfå på biblioteket) igår, vilket är någon slags experimentroman utan Stor bokstav och punkt. Därmed ytterligare en bok jag hunnit tjugofem sidor i. Verkar ganska OK.