den rädda pojke jag var, var övertygad om att han någon gång skulle få superkrafter, att han besatt förmågor som ingen annan.. och hur bra passade inte konstnärsmyten honom, här var ju ett geni, och han älskade att höra det. Storhetsvansinne, hur ska jag göra mig av med dig? varför kan jag inte nöja mig med: o vad trevligt att se dig, varför behöver jag höra: vad vacker du är, du är bäst bla bla ?