Om det politiska och terapeutiska hos det poetiska

Om man tex med anledning av den nyutgivna antologin i urval av Göran Greider( som Sakernas Tillstånd behandlar här) har lust att diskutera(/fundera) huruvida det poetiska är politiskt kan man kolla vad langpo-gänget har att säga om saken här( i L=A=N=G=U=A=G=E 9/10). Annars leder mischievoice oss till den här (får man väl ändå säga) politiska dikten. Vilket för nu får gälla som vårt exempel på lyckad politisk dikt. Politisk dikt med egentlig politisk verkan då, var finns den? Göran Sonnevi, säger någon, men han når väl trots sina i svenskpoesisammanhang imponerande försäljningssiffror bara en begränsad del av befolkningen? Att folk blir så otroligt upprörda över att något är obegripligt, upphör inte att förvåna oss. Är då det poetiska terapeutiskt? nåväl något terapeutiskt värde kan kanske dikten ha, men om man tänker sig att använda dikten som terapi bör man betänka Alice Miller-citatet nedan: »Det är ett stort misstag att tro att man kan upplösa trauman på det symboliska planet. Om det vore möjligt skulle diktare, målare och andra konstnärer kunna bearbeta sina trauman genom sin kreativitet. Så är det dock inte. Kreativiteten hjälper dem visserligen att uthärda lidandet men inte att upphäva det. Och även diktatorer skulle en dag sluta att förnedra och plåga människor om denna symboliska hämnd för barndomens förödmjukelser vore tillräcklig för dem. Men deras hunger efter hämnd är omättlig så länge de inte vet - eftersom de förnekar det - vem som egentligen har förtjänat deras hat och vem hatet gäller, det vill säga så länge de endast symboliskt lugnar det i stället för att uppleva det i sitt egentliga barndomssammanhang och därmed lösa upp det.«(ur inledningen till nyutgåvan av »Det självutplånade barnet«). Vad är då diktens funktion, dvs vad ska diktande vara bra för? Tja, utforska nya sätt att tänka på kanske, förmedla erfarenheter och observationer, och så det där språkliga/halvspråkliga det köttsliga överskridandet av jaget etc. Förövrigt är det väl inte så konstigt att så mycket poesi tillkomer vid skrivbord då det är just vid ett sådant ganska många tillbringar en stor del av sin tid..