» I den dagliga skärpans irrande mot natt och ännu obestraffade men uppsminkade känslostormar lyfter jag mig i håret med en inre blåsnings lätthet« (min emfas)Här kommer jag att tänka på Mr Vertigo av Paul Auster. Som appropå diskussionen om inledningar av romaner för ett tag sedan på Errata börjar så här: «I was twelve years old the first time I walked on water»
lördag, augusti 13, 2005
..kraften i orden obeveklig
Elsa Grave har också skrivit något på vårt till synes återkommande tema: att lyfta sig själv i håret. (Själv har jag inget hår. Så jag får väl försöka lyfta mig i skägget.)
(källa LV 6/04- bokklubbsdelen) Se här:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
som vanligt, satt förut och tänkte på just mr. vertigo-boken...sen scroolar jag lite på din sida om hittar den nämnd. händer snart för ofta för att det skall kunna kallas slump. den är lite svår att få tag i bara, läste den nog för 15 år sedan.
Skicka en kommentar