Man sätter en fras efter en annan. Men det blir tydligt att det saknas något mellan dem.
Man tror inte att man försöker undanhålla något, men det är så det måste vara.
Dikterna faller sönder. Vackra beståndsdelar, synnerligen vackra, men det man skulle säga
syns inte längre. Det går inte att följa med. Allting blir suddigt.
Dessutom har de ett förbannat jippo härutanför. Drakbåtsfestivalen.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar